Vi ger nu en introduktionen till område 3 / Barns relation till andra barn i vår webbutbildning om RUS.
I förskolan är barnens relationer till andra barn mycket viktiga och grunden för all lek. Vill du lära dig mer om bland annat barns lek efter att du har läst denna artikel kan du ta del av vår webbutbildning. I utbildningen tar du del av filmer, texter och övningsfrågor och du kan gå den i din egen takt.
Människan är en social varelse och beroende av sociala kontakter från födseln. Den sociala förmågan eller samvaro kompetensen utvecklas genom hela livet och därigenom förmågan att samspela och samverka med andra.
Dion Sommer som är professor i utvecklingspsykologi i Danmark beskriver samvarokompetens som en balans mellan att skydda sin integritet och att släppa in andras tankar och idéer i sina tankar för leken eller samvaron. I leken behöver barnet ta hänsyn till andra barns önskningar, perspektiv och samtidigt förmedla sitt egna budskap.
Den sociala förmågan eller samvarokompetensen utvecklas i här och nu situationer med andra människor. I samvaron speglar människor sig i varandra och lär sig på detta sättet hur de påverkar och påverkas av varandra. För att utvecklingen ska ske krävs det att barnet själv är aktiv deltagare i interaktionen. I leken krävs det att barnet kan läsa av kamraterna och själv påverka leken.
Redan under det första året börjar barnet leka med de närmaste vuxna. Det kan vara leken ”tittut” och överraskningslekar som innehåller kittlings moment. För att alla lekar ska vara lustfylld och spontan behövs de tre grundstenarna i leken, turtagande, ömsesidighet och samförstånd. I boken ” I lekens värld” beskriver professor Birgitta Knutsdotter Olofsson dessa termer.
Samförstånd innebär att barnen som deltar är införstådda i leken och vet hur den går till. Vidare är barnen lyhörda för kamraternas önskemål och avslutar leken om kamraterna ber om detta. Det kan vara ganska komplicerat av kamraterna att uppfatta att nu vill barnet sluta leka på riktigt i leken och inte säga sluta i leken som en del av leken. Barn kan förtydliga detta genom sitt språk och till exempel säga "jag vill inte på riktigt i leken" eller "hon bet mig på riktigt i leken"
Ömsesidighet betyder att barnen leker på lika villkor och barnen anpassar sig efter varandra, det finns en balans mellan hur mycket barnet bestämmer och anpassar sig till andra.Barnen lyssnar på varandra och tar hänsyn till varandras idéer och förslag.
Turtagande innebär att barnen turas om att göra saker: ibland är det du, ibland är det jag som bestämmer och hittar på. I barnets första ”tittut” lek är den vuxne och barnet införstådd i att det är lek och att man inte skräms på allvar. Vidare anpassar sig den vuxne och barnet till varandras rörelsemönster och kroppsspråk, lutar sig den vuxna fram gör barnet det samma och ler barnet gör den vuxna det samma. Barnet och den vuxna turas om i lekens dans med att agera och vänta in den andra.
Birgitta Olofsson Knutsdotter skriver också i sin bok att leken är spontan, lustfylld och frivillig för barn. När barns egna lek är spontan uppstår det här och nu i det sammanhanget barnet befinner sig i och det finns inga krav på prestation eller färdiga resultat. När leken är lustfylld betyder det att den är rolig vara med i. När leken är frivillig betyder att barns själv bestämmer när barnet ska vara med och när barnet går ut leken.
Viljan att vara med andra barn i lekar som andra uppfattar lustfyllt är så stark hos många barn att de kan förbise att leken ska vara lustfylld. De går med på att vara med i leken på vilka villkor som helst. Birgitta Odelfors, förskollärare och fil. dr. i pedagogik skriver om detta i sin bok Förskolan i ett könsperspektiv,att göra sig hörd och sedd att det är viktigare för ett barn att delta i en lek än vem barnet är tillsammans med eller vad de gör. I våra förskolor runt om i Sverige är det barn som accepterar att vara ofödda barn som ligger bakom sängen och väntar på att bli födda eller klädhängare.
I boken Lekteorier av Mikael Jensen beskrivs Löfdahls tankar detta som en av lekens baksidor. Barn kan fastna i dessa roller och släpps inte in i leken så att de kan agera. I rollerna har barnen lite betydelse i leken och de har lite inflytande över hur leken leks eller hur den utvecklas sig. Barnet uppfattar själv att de andra barnen ser det som mindre betydelsefullt.
I leken med vuxna är det oftast barnet som tar alla imitativ och den vuxna är mycket följsam och agerar barnets direktiv.
Att lära sig att leka med andra barn är en mycket komplicerad process som ställer höga krav på barnets förmåga att samspela med andra. I förskolan har vi en stor fördel i att kunna använda oss av gruppen som grund för lekens utveckling.
I leken kan barn som ännu inte själv kan leka till exempel rollek vara med och leka rollek med hjälp av de andra barnen som berättar vad barnet kan vara och hur den ska agera. I ett Lev Vygotskij perspektiv betyder det att fösta kan vi med andra och sedan kan jag själv.
När barnet är med i rolleken och leker med hjälp av de andra barnen befinner sig barnet, enligt Lev Vygotskij i den proximala utvecklingszonen, jag kan ännu inte själv men med hjälp av andra kan jag. De barn som kan leka och leder sina kamrater in i lekens värld kallas vi för fiffiga kompisar. I förskolan möter barn och pedagoger fiffiga kompisar under hela dagen. Vi lär av varandra hela dagen.
Leken i sig är mycket viktig för barn och det lyfts i förskolans läroplan. I leken utvecklar barnen sin fantasi och bearbetar intryck som bidrar till att barnen bildar sig en uppfattning om sig själv och andra. Leken ger också förutsättningar för att barnen ska utveckla sin motorik, kommunikation, samarbete och problemlösning. I sin lek rör sig barnen och ofta är det i ett görande i stora och små rörelser. Med sin kommunikation förmedlar barnen vad som ska lekas och hur och med språket löser de problem som uppstår i samspelet och leken. I sina problemlösningar utvecklar barnen sin förmåga att argumentera och kompromissa med andra och prova idéer.
Vidare står det att barn ska få tid, rum och ro att hitta på lekar, experimentera och uppleva. För att ge barnen förutsättningar till lek behöver pedagogerna ha ett medvetet arbetssätt kring lek och hur tid och miljö påverkar den. I leken behöver barnen goda förebilder och fiffiga kamrater. I läroplanen för förskolan är pedagogerna en viktig förebild som genom sin närvaro i barns lekar kan stötta barns kommunikation och förebygga och hantera konflikter.
Genom att vara närvarande i barns lek kan pedagogerna ge förutsättningar till att alla barn ska kunna delta i gemensamma lekar utifrån sina förutsättningar och sin förmåga.
I barnkonventionen, artikel 31 anges det att barn har rätt till lek, vila och fritid. För att arbeta med barns rätt till lek behöver pedagogerna kunskaper om vad lek är, ha kunskap om hur barnen leker på den egna avdelningen och vara närvarande där barn leker. För att kunna stötta barnen i sin lek behöver pedagogerna hålla sig informerade om vad barn leker och vad som influerar barnens lek. Barndomen är föränderlig över tid och det påverkar barnens lek.