I förskolan kommer vi pedagoger nära barnen både fysiskt och personligt. Vi sitter nära varandra, barnen sitter i vår famn, många barnen vill ha kramar under dagen och vi hjälper barnen i olika omsorgssituationer. De flesta barnen är på förskolan många timmar per dag och i många år och det ger oss möjlighet att bygga trygga relationer. Utifrån denna trygghet och att barn i förskoleålderns tänker högt får vi pedagoger ta del av barnens personliga och ibland innersta tankar. Ibland berättar barnen något de själv tycker är roligt eller ledsamt och ibland berättar barnen saker i största förtroende.
För många år sedan i början av mitt arbetsliv hade jag i min barngrupp ett barn som berättade för mig att hen var kär i Mia, ett annat barn i barngruppen. På eftermiddagen när barnet ena förälder kom och hämta berättade jag det för föräldern som en del av det vi hade varit med om under dagen. När barnet sedan skulle gå med sin vårdnadshavare vänder sig vårdnadshavaren till barnet med en retsam ton och säger Jasså, du är kär i Mia.
På väg ut ur förskolans gård vände sig då barnet om och tittade på mig. Den blicken jag fick av barnet talade om att denna uppgiften skulle inte vårdnadshavaren veta om. I den stunden kände jag att jag hade svikit barnets förtroende och berättat något som barnet inte ville att vårdnadshavaren skulle veta.
Efter den händelsen har jag ofta funderat på barns rätt till privatliv och vad som är viktigt att vårdnadshavarna får del av.
I artikel 16 i barnkonventionen står det att barn har rätt till ett privatliv. För äldre barn innebär det att ingen får läsa vad barnet har skrivit i pappersform eller digitalt mot barnets vilja. Barn ska kunna ha en plats hemma där de kan vara i fred. Om barnet har ett eget rum kan till exempel dörren stängas om den. Det kan också vara ett hörn eller vrå som barnen har som sitt lilla krypin. Barn ska också ha rätt att gå på toaletten ifred. I förskolan kan rätten till privatliv innebära att få behålla det okänt för föräldrarna vem man är kär i.
I förskolans läroplan står det att vi pedagoger ska prata med vårdnadshavarna om barnens trivsel, utveckling och lärande både i den dagliga kontakten och på utvecklingssamtal. Vi ska också med respekt för barnens integritet hålla oss informerade om barnets personliga omständigheter.
Allt vi gör på förskolan handlar om barnets trivsel, utveckling och lärande och det har vårdnadshavarna rätt till samtidigt som vi behöver värna barns privatliv och kanske gallra i det vi berättar. För pedagogen innebär det att i stunden ha fingertoppskänsla för vad som sägs och göra bedömningar från situation till situation för att värna barns privatliv.
Dagen efter när barnet kom tillbaka till förskolan bad jag barnet om ursäkt för att jag hade berättat för vårdnadshavaren om hens kärlek. Jag berättade att det var så fint och jag ville dela med mig av den. Barnet svarade då, men det ville inte jag.
Denna historia har levt med mig i så många år kanske av den anledningen, att vad som är privat för ett barn och vad som kan delas med andra är det barnet själv som bestämmer om.
Hur tänker du kring barns rätt till privatliv på förskolan?
Comments