I år uppmärksammar vi romernas internationella dag den 8 april med en artiklar om sagor och berättelser. Med artikeln vill vi dela med oss av hur pedagoger med sagor och berättelser kan undervisa om den nationella minoriteten romer.
I förskolans uppdrag ingår det att alla barn ska få kunskap om romernas språk och kultur och att barn som tillhör minoriteten ska stödjas i sin språkutveckling i sitt nationella minoritetsspråk och kulturella identitet.
I alla tider har människor i alla kulturer berättat berättelser för varandra utifrån olika syften. De romska folksagorna har vandrat från generation till generation från Indien och ut i hela världen i en tusenårig berättartradition. Som alla folksagor är syftet att roa och de som lyssnade då och lyssnar nu vet att det som berättelsen handla om inte var och är på riktigt. Sagorna kan ha sitt ursprung ur en dramatisk verklig händelse som med tiden förvandlas från spännande legender till roliga sagor som berättas idag. Folksagorna är också ofta uppfostrande och undervisande. I sagorna vävs kulturen in i berättelserna.
I boken Det var en gång det som inte var, romska sagor återberättar Bagir Kwiek och Monika Hirsch romska folksagor som de själv har hört under sina liv. Sagorna, som andra folksagor handlar om att övervinna olika svårigheter för att i slutet få rikedomar, kärlek eller fördelar genom till exempel ärlighet. Karaktärerna i sagorna använder sin klokhet och list för att övervinna svårigheterna. I sagorna i boken finns det många djur som pratar eller som har magiska krafter. En del djur hjälper huvudkaraktären och andra luras för egen vinning. I några sagor beskrivs det hur romer blev bemötta med exkludering och stigmatisering av människor de möter i berättelsen. Sista sagan handlar om det är bäst att ha tur eller att vara klok. Sagan ger inget svar på den frågan utan lämnar den till läsaren att fundera på.
I boken skriver författarna att sagorna med den humorn som finns där är ett viktigt vapen för den som tvingas på flykt undan förföljelse.
Sverige Radio har sagor på Romani och sagor som är översatta till svenska. Sagan om Draken och den vise påminner mycket om sagan om Gruffalon av av Julia Donaldson. Den vise skrämmer draken med list att hen är stark och farlig och får på det sättet draken att göra som hen vill.
Här är länken till sagorna på radion.
Sagorna i boken och på radion riktar sig till lite äldre barn. Det går att läsa och lyssna på dem själv och modifiera dem en aning för barnen i förskolan.
I Sverige skrev Katarina Taikon på slutet av 60 -talet den första boken om Katitzi. I böckerna berättar Katarina om sina egna erfarenheter av sin vardag på 40 och 50 talet som barn. Hon beskriver de orättvisor, utanförskap och fördomar familjen blev utsatt för. Katarina skrev 13 böcker om Katitzi och den sista kom ut 1980. Böckerna fick en enorm genomslagskraft och skulle komma att påverka synen på och livet för romerna som levde i Sverige då. Några böcker om Katitzi har getts ut på nytt av förelegat Natur och kultur 2015.
Författarna Karin Salmson och Marie Tomicic har skrivit tre böcker efter att de har samtalat med romska barn i Linköping. Författarna använder namnet Marin Salto, en hopslagning av deras båda namn och böckerna är utgiva av förlaget Råå ord & bild AB.
Alla böckerna har romska barn som huvudkaraktärer och handlar om situationer som alla barn kan hamna i, uppleva och känna igen sig i. Mer om böckerna kan du läsa i artikeln Boktips - inför romernas internationella dag 8 april som vi har länkat till.
Frågor att reflektera om med barnen
Vad betyder det att vara listig?
Varför finns det djur i sagorna som kan prata?
Vad tycker ni om att lyssna på, sagor som pedagogerna berättar eller läser i en bok?
Vilka gamla sagor kan vi på vår förskola?