Förskolans vardag är full med kommunikation, språk och prat och barnen berättar om sina upplevelser, funderingar och känslor utifrån sina förutsättningar.
Med språket, gester och mimik meddelar barn också vad de tycker om sin förskola och vilka önskningar de har. När väl barn har börjat prata med sina ord dröjer det fram till 6- 7 års åldern innan de kan tänka tyst i huvudet.
Det är mycket viktigt att barnen redan i förskolan får stöd och stimulans för sin språkutveckling. I förskolan ska barnen ges förutsättningar att kunna tänka, lära och kommunicera i olika sammanhang och för skilda syften. Språket är till exempel mycket viktigt när förskolan arbetar med sitt demokratiuppdrag. Med sitt språk kan barnen uttrycka vad de tycker och vill och på så sätt påverka sin vardag på förskolan. I barnkonventionen artikel 12 står det att barn ska få uttrycka sig och att vuxna ska lyssna.
Tätt sammanflätat med språkutvecklingen är barnets identitetsutveckling. I kommunikation med andra speglar vi oss i varandra och på det sättet får vi syn på oss själv och andra, vad är likt och olikt.
I förskolan ska alla barn få uttrycka sig oberoende av ålder eller individuella förutsättningar. Ju yngre barnen är desto mer behöver pedagogerna tolka barnets kroppsspråk och mimik för att tolka av vad barnet tycker. Att tolka kroppsspråk tar tid. När barnet har ett verbalt språk gör det lättare att förstå vad barnet vill uttrycka och vad barnet tycker.
På Göteborgs universitet har Annika Pihl gjort en spännande forskning om barns berättande på förskolan. Hon har följt en grupp på 15 barn mellan 3-5 år och deras berättande på förskolan.
Annika såg i sin forskning att barn är väldigt kompetenta när de återberättar muntliga berättelser. Barnen kom ihåg detaljer, omformulerade berättelserna så att de blev begripliga och anpassade dem efter dem som lyssnade.
Hon såg också att barnen talar från olika positioner i sina berättelser. De är kommentatorer som berättar vad berättelsen handlar om, de berättar om de olika karaktärerna och tar också rollen som karaktärerna. I sina berättelser såg hon också att barnen använder gester och ljudsymbolik. Genom att använda många sätt att kommunicera kunde andraspråkstalare vara med i meningsskapande aktiviteter.
Anna Pihl berättar att det är viktigt att pedagogerna stöttar barnen i deras berättande då hon upplever att denna form att språkutvecklande aktiviteter inte får så stor plast i förskolans utbildning.
Här kan du läsa om forskningen
Vad tycker barnen i din barngrupp om att återberätta?
Vilka berättelser berättar ni pedagoger i barngruppen?
Vilka gester, mimik och ljudsymboler använder barnen i din barngrupp?
Hur berättar ni med berättelser? Högläsning, ur minnet, egna påhittade berättelser?