Vår barngrupp är vid den lilla dammen och håvar. I våra håvar får vi upp många olika små djur som vi sorterar i brickor för isbitar. Barnen samlas runt, tätt, tätt så att deras huvuden nuddar varandra.
Först är det alldeles tyst och sedan börjar alla prata med varandra. - Kolla den är större än dom andra, här är en mask, dom är lika, wow!
Samma effekt hände när vi var i skogen och barnen hittade en Gräsgrön guldbagge. Barnen samlas tätt tillsammans och är tysta en kort stund och sedan uttrycker barnen sina tankar högt för varandra. -Den är av guld, den skiner, kolla, kom och kolla!
Varje dag finns det något nytt att upptäcka som väcker barnens nyfikenhet och erbjuder barnen tillfällen till förundran. I förskolans läroplan står ordet förundran med två gånger under rubriken Omsorg, utveckling och lärande. Där står det att i förskolan ska barnen få möjligheter att förundras och utveckla sina förmågor att utforska, kommunicera och reflektera.
När vi förundras, både barn och vuxna är vi med om något som är stort för oss och nästan är svårt att ta in och som ger oss behovet att förstå. För barn som upptäcker sig själv och sin omgivning erbjuder vardagen många tillfällen av förundran. Vuxna upplever förundran ca 2-3 gånger i vecka.
Ett tecken på förundran i våra barngrupper är alla frågor som väcks hos barnet för att de försöker förstå. Andra tecken på förundran är ljud som uppstår spontant och som vår omgivning tolkar på sekunder. Det kan vara wow, ååå eller ljudet aaah när vi drar in luft. Förundran syns också i våra ansiktsuttryck när vi är med om något som är stort för oss. Då är munnen halvöppen och avslappnad, ögonen vidgade och ögonbrynen höjda. Vi kan också få gåshud eller att ögonen tåras.
Vi är på förskolan och barngruppen skapar med färg. I högtalarna hörs ett klassiskt musikstycke i moll. Ett av barnen börjar gråta och alla andra barnen stannar upp och undrar vad som har hänt. Det gråtande barnen berättar att hen inte är ledsen men musik gör att det kommer tårar.
I våra stunder av förundran är vi så uppslukade av det vi är med om att vi är helt upptagna i stunden. När vi var och håvade och upptäckte alla djuren tappade vi pedagoger också tidsuppfattningen. Vi var alla djupt koncentrerade i vår nya upptäckt. Vad som väcker vår förundran är olika från person till person men för alla väcker den nyfikenhet för det nya och lust att lära mer. I barngruppen kan förundran också hjälpa till att sprida nyfikenhet då förundran som alla andra känslor smittar. När vi blir förundrade vill vi också gärna dela den känslan med andra.
Naturen som i exemplen överst i artikeln ger många människor en känsla av förundran. Andra känner förundran av andra människors skicklighet, musik, konst, arkitektur eller andlighet.
Förundran är en stark drivkraft för barns lärande och pedagogerna har ansvar för att barnen ska få möjlighet att förundras. I vårt uppdrag ingår ordet förundrat i att förskolan ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn. Undrar just hur den skulle se ut utan förundran?
Reflektionsfrågor
Hur skull du du förklara ordet förundran?
Vad får dig att förundras på arbetet och i ditt privatliv?
Hur ser du att barnen förundras i er utbildning?
Vilka miljöer skapar mest förundran hos er?
Vilka pedagogiska metoder använder du för att skapa förundran hos barnen?
Denna artikel är skriven efter att jag läste boken Förundrans effekter av Katrin Sandberg och Sara Hammarkrantz. Vill du lära dig mer om förundran och hur det påverkar bland annat vår hälsa rekommenderar jag boken.
コメント