_MG_3760 HD.jpg

Tänka om - att skriva baklänges

Häromdagen tittade jag på några teckningar som jag har fått av barn på förskolan. Barnen hade ritat några människofigurer men det som tog mest plats på tekningen var barnens namn som barnen själv hade skrivit. Skriften var stor och namnen var skrivna baklänges och jag kom att tänka på en artikel av Leif Strandberg där han skriver att skriva är inget naturligt för oss människor utan något vi har hittat på. Det är kultur och hur vi skriver och läser är kopplade till den kultur vi lever i.


I förskolans läroplan står det att vi ska ge barnen förutsättningar att utveckla sin förståelse för symboler och intresset för skriftspråket. Varje dag får vi pedagoger möjlighet att följa, stötta och utmana barnens nyfikenhet och vilja att lära sig det skrivna språket i våra rutin situationer, i vår undervisning och i barnens lek.

Barnens intresse för skriftspråket kan börja med att barnen "skriv ritar" berättelser med krumelurer eller hittar sin begynnelse bokstav i ord och börjar skriva det. När barnen upptäcker detta brukar de med glädje säga med hög röst - Titta min bokstav! I en av mina barngrupper lekte barnen sjukhus och det mesta av tiden i leken "skrev "barnen journaler i skrivstil. Det blev många linjer med många krumelurer med både nya och gamla diagnoser.


När barnet börjar skriva ord, där det egna namnet är bland det första skrivs de både rättvänt och baklänges.

Att orden blir bakvända handlar om hjärnas utveckling och hur de båda hjärnhalvorna samarbetar. I förskoleåldern är detta samarbete fortfarande under utveckling och de olika hjärnhalvorna ansvarar för olika områden. Den vänstra halvan ansvarar för ordningsföljden i språket och den högra minns ordet som en bild. När hjärnan minns ordet som en bild spelar det ingen roll om det kommer fram eller baklänges.

Leif Strandberg menar vidare att först när barnen lär sig i vilken riktning skriftspråket skrivs i så skrivs orden i rätt riktning. I det svenska språket går det från vänster till höger, i andra språk från till höger till vänster och en del från sidans högkant och neråt. Så vad som är rätt beror på den kultur där språket skrivs.


När skriftspråket tar fart och barnens språkmedvetenhet utvecklas kan vi få klurigare frågor av barnen. På förskolan hade vi alfabet med bilder uppsatt på väggen och under en frukost tittade ett barn länge på bokstaven U och O och frågade sedan. Varför skriver man olika på uggla och orm fast dom låter lika?


Hur väcker du nyfikenhet för symboler och skriftspråk i din barngrupp?


Hur stimulerar er miljö till att rita och skriva symboler, bokstäver och ord?