Varje dag på förskolan sker det lek i olika gruppkonstellationer och vänskapsrelationer och varje dag förhandlar barnen med varandra om vem som ska vara med. En del barn har en given plats i gruppen och andra får förhandla mer eller be en pedagog om hjälp för att få tillträde till leken.
William Corsaro, professor i sociologi forskade 1979 om hur barn tar sig in i lekar och såg att barn har många olika strategier för detta. I sin forskning upptäckte Corsaro att barn sällan verbalt frågar med en direkt fråga som får jag vara med eller vad gör ni? om de får vara med.
Barnen i undersökningen satte sig utan att ta verbal kontakt mitt i leken, härmade ett görande som något barn gjorde i den pågående leken, cirklar runt leken en lång stund eller de kunde be barnen som redan lekte att leka en annan lek.
Vissa kontaktförsök mottogs inte positivt av de lekande barnen. Det kunde vara att barnet som ville vara med i leken störde, hävdade att hen hade rätt till leksakerna i leken eller att berättade att en pedagog har bestämt att hen får vara med.
I sin forskning såg Corsado att den strategi som fungerade bäst var den när barnet härmade det som pågick i leken och den som fungerar sämst är att störa leken.
Corsado menar att barn lär sig vilka sätt som fungera för att få tillträde till lek. Barnen lär sig genom att de blir äldre och att de provar många gånger i leken med många olika strategier.
Vilka strategier använder barnen i er barngrupp och hur stöttar ni barnen i deras kontaktförsök?
Källa: Lekteorier, Mikael Jensen Studentlitteratur 2015 s. 190-193