Trollet i vår duo Tomten och Trollet är snäll och ganska lik oss människor förutom öronen, svansen och matvanorna förstås. Trollet bor med sin familj i en grotta i ett berg där de äter, sover och umgås och älskar saker som glittrar och glimmar, speciellt guld. I grottan bor också en del djur som har sin vinterdvala eller sömn där. Att bo i grotta och gilla blanka metaller har vårt Troll gemensamt med troll i folktron och i sagor. I folktron bodde trollen med sitt boskap i grottan.
Genom tiderna har det uppstått två sätt att beskriva troll på, en i folktron och en i våra folksagor. I Folktron ,då människorna verkligen trodde att det fanns troll är troll ganska lika människor men de skiljer sig genom att de har väldigt stora näsor, öron eller en svans. Ibland beskrevs trollen som vackra och mycket välklädda.
Folksagan är en saga och de som lyssnar vet att handlingen är påhittad och inte sann, den är till för att roa. I folksagorna kan trollen förvandla sig till sten och de spricker när de kommer ut i solsken.
En av de första nedtecknade beskrivningarna av troll i Sverige är från 1500 talet och beskriver en trolljakt. Trollet beskrivs detaljerat med bland annat en grov kropp, med betar och långa mänskliga naglar. Trollen beskrevs ofta som fula med blåsvart hudfärg, stort skägg, långa tänder och ibland med glödande ögon.
Tron på troll var starkast i södra och mellersta Sverige och från 1700-talet finns det fler bevarade berättelser och tecknade bilder av troll. I folktron kunder trollen skifta och ändra sitt utseende från att se ut som vanliga människor, bara vackrare och mer välklädda till att bli djur elle timmerstockar. De kunde rulla ihop sig till nystan och också göra sig osynliga med en speciell hatt.
Trollen var mycket listiga och tjuvaktiga. Ibland umgicks troll och människor och hjälpte varandra. Som med alla väsen i folktron behöver människorna visa respekt och inte reta upp dom. Blir ett väsen arg kan den ställa till med olyckor för människor.
Trollen har ett eget språk och de talar gärna på rim och saker de är rädda för använder de ett annat ord för. Till exempel tvestjärt om sax och bjällerko om kyrkan. Människor använder också andra ord för saker de är rädda för, till exempel Hin Håle för djävulen eller gråben om varg.
I folktron kunde trollen byta ut sitt eget nyfödda barn mot en människas barn i tron om att det egna barnet skulle få det bättre. Trollbarnet som hamnade hos människorna kallades för bortbyting. Människorna kunde misstänka att de hade en bortbyting om barnet skrek ovanligt mycket, hade en enorm aptit eller inte växte som de skulle. Människorna kunder få tillbaka sitt eget barn genom att slå bortbytingen eller hota med att stoppa in den i ugnen för då kom trollmamman tillbaka för att rädda sitt barn. Det sägs att trollen har sagt när det har hämtat tillbaka sitt barn att så elaka som människor är har aldrig ett troll varit.
Det hände att människor blev inlåsta i grottan hos trollen en kortare eller längre tid. Människorna behandlas väl men de fick jobba för trollen. I folkmun kallades det för
att man hade blivit bergtagen. När människan blev frisläppt blev hen aldrig sig lik igen.
Människorna kunde skydda sig mot trollen genom att använda stålföremål, saker i korsform eller genom att läsa en bön. Barnen som ännu inte var döpta ansågs extra känsliga och de kunde man skyddas genom att lägga en psalmbok i vaggan eller ett föremål av stål.
Även om vi idag inte tror på att troll finns på riktigt kan en skog i skymningsljus locka fram silhuetter av troll i vår fantasi.
Tron på troll kan också märkas i namn som människor har gett till platser såsom Tollsjön, Trollberget, Trollbotten osv.
Har du sett troll när du är ute i naturen?
Tips på sånger om Troll
Ålle Bålle
Ett gammalt och fult troll
Trollringen
Vi har hämtat informationen från nordiska museet och institutet för språk och folkminne.