_MG_3760 HD.jpg

Från att krypa till hoppsasteg

I förskolan där vi kan följa samma barn genom flera år är är det spännande att följa barnets motoriska utveckling. För de flesta barn går denna utveckling av sig själv så länge barnet har en vilja att röra sig och får många möjligheter att röra på sig på många olika sätt. Pedagogerna på förskolan är viktiga förebilder för rörelse och för de förutsättningar som de skapar som kan ge barnen möjlighet att röra sig minst 60 minuter per dag. WHO rekommenderar barn från 5 års ålder att röra sig minst en timme per dag för att utvecklas och för en god hälsa.


De flesta barnen har en starkt rörelse behov, tycker om att röra på sig och dras med i andras rörelser. Barnen rör sig i sin lek och genom att till exempel att barngruppen besöker olika miljöer får barnen utmana sin motorik och sina rörelser.


I naturen får barnen möjlighet att röra sig i kuperad terrängen och avväga hur mycket kraft det behövs för att ta sig upp för till exempel en backe. Musklerna, balansen, kraften och planering av vilken väg barnet ska ta samarbetar och bildar unika rörelsemönster. I läroplanen för förskolan står det att barn genom att uppleva rörelseglädje kan utveckla sitt intresse för att vara fysiskt aktiva.


Från börjar består våra rörelser av grundserierna som åla, krypa, rulla, gå, springa, hoppa, snurra, hänga och dra. Ju mer dessa rörelser automatiseras desto mer kan vi sätta samman dem till mer och mer komplicerade rörelser. Så länge en rörelse eller aktivitet erbjuder en utmaning för barnet är den roliga att göra. Detta kan vi se när barnen leker i rutschkanan. I början är det spännande att gå upp för trappan och själv våga åka ner för rutschkanan. Många gånger vill barnet hålla en pedagog i handen eller bli mottagna av pedagogen i slutet av rutschkanan. Så småningom åker barnet själv. När detta inte längre erbjuder er utmaning börjar barnet prova att ta sig upp för rutschkanan eller om det finns ett tak på kannan klättra upp på den.

Att gå från ett ställe till ett annat upplever de flesta barn som tråkigt. När förflyttningen fylls med utmaningar genom olika aktiviteter blir barnen engagerade och flyttar sin tankeverksamhet från att tänka på att gå till det ni nu engagerar er i.

Genom att erbjuda olika utmaningar i form av lekar och aktiviteter kan barnen utmanas och fortsätta utmana sig själv och utvecklas till mer komplexa rörelser.