Har ni hör det innan? Just nu i den allmänna debatten hör och läser vi det ofta.
Detta talesätt används för att visa på att något är barnsligt, okompetent och för att nedvärdera någon i debatten. Detta talesätt har används länge, långt innan förskolan fick sin första läroplan och förskolan blev en egen skolform. Vi tycker att det är dax att sluta använda detta talesätt och börja höja synen på de yngre barnens kompetens och förskolans arbete, vad tycker du?
När talesättet används i dag så syftar det ofta till att de vuxnas i en debatt inte lyssnar på varandra, bara ser sin egen lösning, går till personangrepp och kommer inte vidare i situationen som uppstått till exempel i dagens politik.
Det är mycket sorgligt att jämföra vuxna ofta högutbildade med barn som av fysiska orsaker på grund av sin unga ålder ännu inte har utvecklat alla dessa förmågor som vuxna bör ha utvecklat för att lösa konflikter och kompromissa.
Nästan alla barn i åldrarna 1-5 år går i förskola och ofta heltid. När barn leker i sandlådan sker det oftast i förskolan tillsammans med andra barn och pedagoger. Sandlådan är bara en av alla platser där barn utvecklar förmågan att lyssna och förstår att andra har tankar som inte är som deras egna, uttrycka och argumentera för sina egna tankar, åsikter och därigenom kunna leka och fungera i grupp med andra barn och vuxna. Alla dessa förmågor är en förutsättning för att barn ska kunna lösa sina meningsskiljaktigheter och konflikter.
Dessa förmågor är också grunden för att barnen ska få möjlighet att bli demokratiska medborgare och kunna uttrycka sina sin röst och sina tankar och funderingar som de enligt artikel 12 i barnkonventionen har rätt till.
Görel Fred som är bland annat socionom och författare beskriver denna förmåga att förstå att andra tänker med att vi alla har unika egna kartbilder för hur verkligheten ser ut. Hur min egen kartbild ser ut beror på min personlighet, utbildning och tidigare erfarenheter. Hur din kartbild ser ut beror på dina förutsättningar.
För att förstå varandras kartbilder oberoende på om man är ett barn eller vuxen måste vi lyssna och bekräfta vad den andra säger i all kommunikation. Det betyder inte att vi behöver tycker lika men vi måste respektera varandra och varandras tankar och åsikter.
Varje dag i förskolan arbetar pedagoger målmedvetet med att ge barnen förutsättningar att leka i sandlådan med andra. När ordspråket “på sandlådenivå” används är det inte bara barnen som nedvärderas utan även det arbetar som pedagogerna gör i vår utbildning. Även om regering och riksdag försöker höja förskolan status genom styrdokument så lever fortfarande detta ordspråk och ordet dagis kvar i samtal och skrift.
Nu är det dax för en förändring!
Dagens hjärnforskning som har stora influenser på pedagogiken i förskolan visar på att barn är kompetenta från födseln och de lär sig när de lyckas. De åren som barnen går i förskola är oerhört viktig för deras fortsatta utveckling här och nu och för att de ska kunna bli vuxna som lever upp till de demokratiska värden som politikerna i riksdagen har genom våra styrdokument bestämt att de ska få förutsättningar att utvecklas till.
Det är dags att de som utifrån ser på våra barn och förskolans utbildning till exempel politiker och journalister uppdaterar sin syn på våra barns kompetens och det viktiga arbete som alla pedagoger gör i förskolan.
Lämna våra sandlådor i fred!
