Många kanske tänker att nu har du stavat fel och menar väl modersmålet. På sätt och vis är mormorsmålet och modersmålet samma sak, men just ordet mormorsmålet väckte så många fler tankar när jag fick möjlighet att förstå det. Under mitt yrkesliv så har jag mött barn som har modersmål som jag inte kan och därför har vår dialog med varandra varit beroende av vårt kroppsspråk och att ta hjälp av andra som har möjlighet att tolka åt oss. Vissa barn erövrar det svenska språket genom att delta i undervisningen på förskolan och den sociala samvaron som vi har möjlighet att erbjuda dem medans för några barn tar det lite längre tid.
Att förstå längtan och saknaden efter dem och det som många barn och familjer har lämnat i sitt hemland är inte lätt att sätta sig in i. Minoo Shams har verkligen på ett mycket fint sätt lyckats med att sätta ord på det i sin bok Maryam och mormorsmålet som har fina illustrationer av Katarina Strömgård.
Minoo arbetar som förskollärare, modersmålslärare och har egen erfarenhet av att vara på flykt från Iran och behöva lära sig ett nytt språk. Första boken om Maryam handlar om när hon kommer till Sverige och börjar i skolan.Allt är konstigt, fröken skriver på fel håll och alla bokstäver ser klumpiga ut.
Maryam lärde sig läsa på Persiska när hon var fem och och har läst 143 böcker, här i Sverige förstår hon ingenting. Maryam får en bästa kompis Ida i skolan och via deras gemensamma kroppsspråk så börjar en kamrat relation växa fram. Maryam reflekterar över en sak ganska tidigt i boken och det är att Skratt låter samma på Persiska och Svenska.
Maryam vill inte lära sig Svenska för hennes rädsla och oro över att tappa sitt mormorsmål, Persiska som hon pratar med sin mormor som de lämnat kvar i Iran är så stark. Genom boken får vi följa med på Maryams resa genom sorg och saknad över sin mormor, samtidigt som hon tar del av allt det nya i Sverige.
Boken gav mig mycket att reflektera över kring hur det är att behöva lämna sitt hemland och personer och saker och platser och den saknaden och sorgen det innebär. Hur bemöter vi dessa familjer i förskolan för att ge dem en trygg start i förskolan? Hur pratar ni om detta i era arbetslag på förskolan?
Boken passar för våra äldre barn i förskolan och ger möjlighet till många samtal kring saker som vi kanske bara ta föregivet som till exempel att vi skriver på ett håll och i persiskan skriver de på andra hållet, varför är det så? Boken passar även för oss pedagoger för att skapa en förståelse för hur det är att komma till förskolan , skolan utan att förstå ett ord och vikten av att det finns vuxna och kamrater som bjuder in till en trygg samvaro samtidigt som barnet har rätt till sin sorg och saknad av det som de lämnat.
Comments